frejaofc

äre bara jag som tycker Sobers låtar är sjukt sorgliga?
det är han som har gjrot den där Karu Kari och Från Dag Ett Till Graven..

Karu Kari - Sober
Amir och Eric brukade hänga hemma hos Amir på kvällen
Men den kvällen så var båda tom på fantasi
Så kom dom på "vi har ju inte rökt nå weed på länge"
Dom la sig beng i sängen sen så somnade Amir
Då fick Eric liv i sig och passade på
Han gick genom hallen, till Yasmin's dörr och knackade på
Dörren öppnades där stog hon vackrare än allt på jorden
Dom börja kyssa varandra även fast dom inte borde
Men det var inte allt dom gjorde denna dumma kväll
Snart så var det morgon så Eric börja lunka hem
Han var lycklig första gången han var kär på riktigt
Fattade inte alls att det han gjorde var så jävla fittigt
Han hade glömt Amir och tänkte bara på sig själv
Glömt hela grejen "en arab med en svensk"
Han hade gått bakom ryggen på sin bästa vän
Utan en tanke på vad som skulle kunna hända sen..

En vecka senare, Amir och Eric satt på deras fritidsgård
Så kom Amir's kusin fram, en kille som han lita på
Han sa nåt på arabiska och satt sig ner
Det måste varit nåt man inte ville höra
För det syndes så tydligt på Amir att nåt han sagt var fel
Han ställde sig och viskade tillbaka nåt i killens öra
Sen gick han fram till Eric frågade om allt var sant
Eric spelade dum först men vek sig endå ganska snabbt
Han berätta allt men borde varit tyst
För han tänkte inte på att det dom gjorde var en synd
Så snabbt gick det att mista både tjej och vän
Natten var på väg nu och Eric stod där lämnad själv
På vägen hem gick han igenom en skog
Genade en korsning, sen över en bro
Han kunde inte leva med det han hade gjort
Han tog tag i räcket hoppa över och dog..




Från Dag Ett Till Graven - Sober

Jag vaknade på natten, då med tårar i ögonen och skriket från syrrans
rum, att nu skulle han döda henne. Jag hade gråtit mig till sömns den
kvällen, precis som alla andra när jag föreställde mig ett.. liv med varken
rädsla eller misshandel, men allting sprack när jag vaknade och hittade
min storasyster bland blodröda sängkläder och orden "nu ska jag döda
kärringjäveln". Det var min mamma med en arm runt sitt struphuvud
och jag önskade att allting fick sitt slut nu, men det fortsatte, du kan inte
haft nåt samvete. Du såg min syster jämt med uppslitna handleder.
Tänkte hela tiden att en dag så får du ångra dig, tog några sömntabletter,
la mig ner och somnade. Det var normalt i mina tankar för en 10-åring,
men när jag ser tillbaks så hör jag fan hur skit det låter..

Men solen sken upp dagen efter och värmde mig, allting kändes bra tills
på kvällen, jag kom hem igen. Fyra syskon helt förkrossade av vad som
hänt, alla borde sett genom dörren som var på glänt. Men ingen gjorde
nåt när mamma blev sönderslagen, och jag kan lova att den satt sina s
pår den dagen. Den dagen, då mitt liv skulle förändras, den dagen, då
mitt liv skulle lämnas. Bakom mig, jag flydde från mina problem, bort
från mina vänner, från alla som vet hur jag växte upp som liten med
ångestattacker, tog pillar efter piller för att somna på natten. Men jag
packade min väska och gav mig av, hatade mig själv för att jag lämnade
Sara kvar. Jag var ju bara barn och tänkte på mig själv, förlåt, men jag
kommer aldrig lämna dig igen..





Sitter med tårar i ögonen..
när jag lyssnar på "från dag ett till graven"
HOPPAS HOPPAS HOPPAS, fan att inte den låten är sann!